sanningenomalderblad

Emrik kläckte en skön look-a-like när vi kollade på OS sammandrag. I intervjun med GULD medaljören Hellner säger sonen: "Titta där är Eric...".

Eric Johansson?                                    Marcus Hellner?

Helt ok för en treåring. Eller hur Joel?!

Bra med rutiner i möte med Woody.

Under snart två veckors tid har jag varje dag, på väg till jobbet, kommit i kapp en farbror vid järnvägsviadukten. (Det måste betyda att vi startar våra resor samtidigt och håller jämt tempo med varandra.)

Och varje dag jag ser mannen ler jag inombords när jag passerar. Jag har nämligen noterat att mannen med jämna mellanrum, helt plötsligt, gör ett tvärstopp – samtidigt som han rättar till byxbenets förhållande till skon. Mannen är kortväxt och traskar på i ganska rask takt. Han liknar faktiskt Woody Allan. Woody kan således helt sonika stanna upp för att rätta till kläderna – och sedan snabbt som bara den – gå vidare. Riktigt kul!

Det kanske inte låter så kul. Men jag ler varje gång jag kommer i kapp honom eftersom jag vet att proceduren kommer att komma. Men framför allt ler jag för mig själv eftersom Woody har enorm finness när han rättar till sina kläder. Han böjer inte på kroppen det minsta – man kan ju vara lite stel halv sju på morgonen. Nej, han tar det andra benet – det där byxbenet sitter bra – och med hjälp av framsidan på foten justerar han det felaktiga på byxan vid hälen, om ni fattar.

Cykelturen till jobbet kan alltså vara värt besväret om det så bara vore för mötet med Woody...