sanningenomalderblad

Ångest – sex månader framöver...

Jaha – äntligen var det premiär. Jag talar om allsvenskan såklart. Som man har längtat. Ändå är det med dubbla känslor som fotbollssäsongen startar. Hur kommer det gå? Blir det vinst för mitt älskade BLÅVITT? Eller faller vi på mållinjen som vanligt.

Med andra ord får man sex sju månaders ångest på köpet då fotbollen gör sitt intåg. Men det är det värt. Fotboll är ju det största i livet...

Blev i alla fall vinst i går – trots dåligt spel.

Hysén fortsätter sätta skräck i samtliga motspelare. Gött!

Annars skidåkning och schlager i helgen.

Blir även ett treårskalas och annat sköj.

Passa er!

NYSS HEMKOMMEN FRÅN KANARIEHOLMARNA

Blandade intryck efter en veckas charter på Teneriffa:

Trots att man älskar Coca Cola kan man faktiskt tröttna på drycken. Efter en vecka ”ALL INCLUSIVE” där man får hur mycket man vill når man sin limit.

Vidare intressant att följa Vasaloppet på nätet liggandes i solstolen vid poolkanten. Surrealistiskt.

Hur kan folk på en ort vara så fantasilösa när det gäller shoppingutbud? Funderar du på att öppna en butik på Teneriffa så välj inte parfymeri eller elektronik. Finns redan en miljard sådana...

Tycker synd om killen som var utklädd till "Tigger". Måste bli sjukt varmt. Uppskattat av Emrik dock.

Intressant att vissa fördomar slår in.

- Engelsmännen som går i samma kläder hela veckan.

- Den svenska överklassfamiljen som åker taxi när alla andra använder charterbussen.

- Eller den sköna spanjoren som filmar sina vänners sightseeing med en stenålders-kamera.

- När all mat, dricka och annat ätbart ingår roffar folk i sig som gamar...

HUR SOM HELST – SEMESTERN VAR EN GUDAGÅVA. Världsrekord som Radiosporten skulle ha sagt.

Emrik kläckte en skön look-a-like när vi kollade på OS sammandrag. I intervjun med GULD medaljören Hellner säger sonen: "Titta där är Eric...".

Eric Johansson?                                    Marcus Hellner?

Helt ok för en treåring. Eller hur Joel?!

Bra med rutiner i möte med Woody.

Under snart två veckors tid har jag varje dag, på väg till jobbet, kommit i kapp en farbror vid järnvägsviadukten. (Det måste betyda att vi startar våra resor samtidigt och håller jämt tempo med varandra.)

Och varje dag jag ser mannen ler jag inombords när jag passerar. Jag har nämligen noterat att mannen med jämna mellanrum, helt plötsligt, gör ett tvärstopp – samtidigt som han rättar till byxbenets förhållande till skon. Mannen är kortväxt och traskar på i ganska rask takt. Han liknar faktiskt Woody Allan. Woody kan således helt sonika stanna upp för att rätta till kläderna – och sedan snabbt som bara den – gå vidare. Riktigt kul!

Det kanske inte låter så kul. Men jag ler varje gång jag kommer i kapp honom eftersom jag vet att proceduren kommer att komma. Men framför allt ler jag för mig själv eftersom Woody har enorm finness när han rättar till sina kläder. Han böjer inte på kroppen det minsta – man kan ju vara lite stel halv sju på morgonen. Nej, han tar det andra benet – det där byxbenet sitter bra – och med hjälp av framsidan på foten justerar han det felaktiga på byxan vid hälen, om ni fattar.

Cykelturen till jobbet kan alltså vara värt besväret om det så bara vore för mötet med Woody...

Höjden av otur gånger två….

Skrev på bloggen för ett tag sedan att höjden av otur måste vara att plågas av kass musik på jobbet i en vecka – för att sedan när EN bra låt spelas missa denna pga. ett nödvändigt batteribyte på trucken.

Om det kallas otur vet jag inte vad jag ska kalla detta då exakt samma sak hände igår…

OTUR GÅNGER TVÅ! Eller otur i repris. Eller varför inte "typiskt min vanliga otur"!

För övrigt uppmuntrande att se att det inte bara är jag som lider av märkliga diagnoser och skumma beteenden.

Mani eller tvångsbeteende…

Jag är knäpp. Åtminstone lite. Kan inte se en registreringsskylt utan att associera bokstäverna med något. Likaså om jag ser en digital klocka en viss tidpunkt kommer associationerna igång direkt. Det roliga är att tankarna kan variera och helt saknar logik…

T.ex. klockan 19:04 – påminner mig alltid om året då IFK Göteborg grundades. Eller 11:11 – då får man önska sig något.

Häromdagen såg jag en bil med RBK – 065, typ – direkt gick associationerna till den norska fotbollsklubben Rosenborg. Eller vår egen bil XAK – 064 den får mig alltid att tänka på den gamla bensinmacken TEXACO…  Vidare gammelfarfars bil – som sedan länge gått ur tiden. PZF – 354. Pater Nosters farfar. Extra kul eftersom farfar alltid bodde på Pater Nostergatan i Majorna, Göteborg.

Ja – så här kan det vara. Och det bara fortsätter. Så fort jag ser en skylt eller ett klockslag så snurrar tankarna på högvarv… SKUMT.

Ser Ni logiken? Är jag frisk? Känner någon igen beteendet? Vad gör man åt saken…?

Tips mottages tacksamt!