sanningenomalderblad

Ibland undrar man vad det är man utsätter sig för. Den här veckan har det skett tre gånger minst redan. Fotboll, fotboll, fotboll. Jag får ont i magen varje gång. Det kan inte vara hälsosamt att utsätta sig för dessa gastkramningar. Det är en bergochdalbana. Mellan hopp och förtvivlan ständigt. Ska bollen gå in - eller ska fienden trycka in en. Hjärtat är nära att stanna hela tiden. Tänk att man kan dras med så mycket i fotbollen. Tänk att man kan älska den såpass att man nästan hatar det. Håkan Hellström tänkte nog inte på fotbollen - men känslan är i alla fall densamma.

Idag fick vi alla fall en pinne. Halmstad borta. Skulle inte varit nöjd med det innan match. Men efteråt, kanske. Vi fick ju trots allt två backar skadade i matchen. Lägg till två stycken dito sedan tidigare och man förstår varför Magic Rehn sätter två yttermittfältare på defensiven. Vad ska han göra? Någon måste ju spela. Så visst - en poäng - men när HBK fick ett rött kort verkade vi ju i alla fall gå för tre poäng.

Ja, ja - det kommer nya matcher, redan på lördag är det dags igen för hjärtstillestånd. Då ska Kamraterna från Peking få smaka på Ullevis Monstertruckgräs - det vill säga om några spelare är friska. I värsta fall får väl Magic snöra på sig dojjorna och föra oss tillbaka till 90 talets glansdagar.

God natt - måste sova. Försöka i alla fall - kommer väl analysera matchen i en timme, för att sedan drömma om fotbollen lagom till jag vaknar och läser ALLT om kvällens drabbning.

FORZA BLÅVITT. ÄLSKAR ER - ibland kanske lite för mycket....

Sade jag förresten att jag var i kyrkan en sväng också - det var bra - tills dess jag var tvungen att gå. Gissa varför...
Ah, fot...