sanningenomalderblad

Medan jag klippte gräset på det egna radhusets gräsmatta för första gången i livet gjorde spaggarna två mål. Seriefinalen förlorades sedemera med 2-1 sedan Gelle bränt en straff. Aj aj aj! Tyvärr kunde undertecknad inte medverka i sorgearbetet då 10 mil känns långt. Särskilt när 1500 pix precis betalats i bensinräkning för den senaste månadens resor mellan 019 och 021 områdena. BAIS verkar ha förlorat slaget om bukalen i Korpens finrum. Men de brungula kommer tillbaka - var så säkra.

Har precis rollat klart den sista väggen. I morgon får det äkta paret förhoppningsvis flytta in i sitt sovrum. Emriks rum har funkat bra. Det har varit riktigt stort förresten. I alla fall i jämförelse med de NIO kvadratmeter som vi bott på de senaste fyra åren. Men snart ska han få ha bilrummet för sig själv.

För övrigt vet jag inte om jag har kommenterat kollektivavslutet än. Hur som helst kan jag bara säga: JAG FINNER ICKE ORD. Det har varit en fantastisk tid på alla vis. Ett tvärt slut efter en intensiv sommar. Men minnena kommer enbart bara goda. Tillsammanslivet rekommenderas skarpt! He he he.

Dags att knyta sig snart. Ska bara kolla när frun plockar upp över 100 åriga diskhanddukar, förmodligen aldrig använda. Vackert pressade och prydligt ihopvikta. Krävs andakt när man nyttjar dem. Farmors mamma har broderat den ljuvliga spetsen. Det är ju nästan så att man inte tror att det är sant. LIVSKVALITE.