sanningenomalderblad

Vissa saker verkar barn få med modersmjölken. Tittut är en sådan grej. Eller "borta" För att inte tala om att blåsa där man precis slagit sig. Kan fortsätta uppräkningen ett bra tag. Stannar dock där, förutom det som inträffar när det är dags att sova. Trots att Emrik bara är 1,5 år är han slug och listig. Han verkar känna in när något utöver det vanliga är på gång. Som igår kväll. Charlotta var borta och jag skulle också i väg precis vid hans läggtid.

Jag tänkte att jag börjar läggprocessen tidigare, uppe i vår säng. (ja vi har en loftsäng - måste bli så på nio kvadrat.) Sagt och gjort. Den vanliga brottningsmatchen tog fart. Inte ligga ner. Inte hålla fast. Prata. Sjunga. Leka med nappen. Snurra runt och göra sig till så att pappa inte kan hålla sig för skratt. Ja, ja - till slut börjar John Blund närma sig Emrik, trodde jag.

Jag bär ner lilleman sovandes på min arm till sin säng. Bra timat, ska precis gå iväg när någon reser sig i sängen. Klarvaken. Sjunger. Skrattar. Och ler. Väl medveten om att han lyckats lura pappa. Aj, aj, aj tänkte jag. Jag skulle ju vara i kyrkan om tio minuter. Det fanns inte en chans att börja om läggningsprocessen! Utan det var bara att ta upp den lille killen och låta Hanna passa honom, trots att hon var fullt upptagen med deg på fingrarna från det pågående brödbaket.

Tänk att en ett och halvt åring redan lärt sig att sova räv. Var ska detta sluta?

Samtidigt ganska charmigt och finurligt. Smart kille det där....