sanningenomalderblad

Nämnde ju i förra inlägget att vi haft en hel del mer eller mindre skumma besök här. Dörrknackningarna har alltså duggat tätt. Tro det eller ej, men faktum är att de tiggande "HELL"oweenkiden som jag antydde, dök upp FEM minuter efter att jag publicerat inlägget. "Bus eller godis", sade en liten barnröst bakom den patetiska screammasken. Märkligt att sådana spöken har börjat läsa min blogg. Det är bara till att tacka och ta emot. Man får ta alla intressenter man kan få i dagens hypermediala värld...

BUUUUUUUUHHHHHHHHHH.

Har bott i Västerås några månader nu. Och faktum är att dörrknackningarna håller i sig. Man börjar ju undra om det är NÅGON högre makt som söker oss...

Här kommer en lista över folk som knackat på ALDERBLADS port.

- två stycken Jehovasvittnen - finsktalande:)
- flera jultidningsförsäljare
- den förra ägaren...
- Världsnaturfondenförespråkare
- Tidningsförsäljare
- POTATISSÄLJARE från Dalarna????
- Samfälldighetskassören
- Och glädjande nog en hel del vänner

Väntar bara på tomten, påskkäringar och "HELLowenkids" som tigger godis...


Inget förvånar oss.

KALAS FÖR EMRIK.
Kalas med en "egen traktor".
Kalas med tre poäng borta mot Kalmar - igen.
Kalas med helg.
Kalas med en härliga vänner.
Kalas med god sömn.
Kalas med ljust höstväder,
Kalas med en Gud som älskar.

KALASTILLVARO - HELT ENKELT!

Kom precis tillbaka från bilprovningen. Få gånger i livet får jag så ont i magen som man får där på besiktningen. Därför är det bra att man numera får kaffe när man anländer. Det är en pina att se personalen slita i bilen och trycka in kryptiska koder på den elektroniska dosan. Man försöker följa varje rörelse. Varje min som kontrollanten utför. Tolkningar hit - tolkningar dit. Hur går det? Var det där en anmärkning? Kommer bilen fixa det? Blir det ombesiktning? osv.
Hur som helst - ska inte dra ut på detta längre. BILEN KLARADE SIG GALANT. HELT UTAN ANMÄRKNING!

Jag försökte fråga den sympatiske killen lite försiktigt om det var något på antågande, om det fanns några tendenser till fel. "Nej, inte alls", var hans svar. Jag vågande nästan på mig ett litet glädjetjut när jag kom ut. Men det blev ett tyst halleluja inombords.

TACK GUD - nu kan bilen förhoppningsvis rulla ett år till...

I övrigt - inte så mycket nytt faktiskt.

Länge leve Bilprovningen:)

Kan Sverige vinna...

- då räntorna stiger
- och inflationen ökar
- eller fler blir arberslösa
- liksom radhuset sjunker i värde
- samt bilen inte vill starta
- när mobiltelefonen strejkar
- vid mörkare höstdagar
- efter borttappade ansökningar till jobb och arbetslöshetsersättning

NEJ - jag tror inte det.

Det är tuffa tider nu.

Men det finns ljusglimtar i tillvarorn. Stjärnor som lyser upp himlen; såsom fru, son och vänner. Dessutom är det största ljuset av alla det enda sanna. Och för det LJUSET får allt mörker ge vika. Jesus Kristus är Herre!

Då var helgen över. Blir så när man jobbar fram till tre på lördagen.

Fredagskvällen: vänner på en nystartad italiensk restaurant.
Lördagskvällen: hemma hos några andra vänner.

FINT.

Söndagen: soft. Lite ärenden. Charlotta har massproducerat matlådor till mannen. Påminner om den tiden i hennes liv när hon, och systern,  hade matlådsbusiness på sin mammas jobb. Ta en djupfryst matlåda lägg pengar i burken. Ät och var glad. Ett bra tillskott till månadspengen på den tiden. Det coolaste var nog ändå att hon sedan sålde idén vidare...

Annars lite läsning, grannsämja och snart läggdags.

I morgon ska Emrik ta kort på dagis. Frågan är om han lyckas bättre än sina föräldrar. En gång när pappan skulle ta kort på lekis sade fotografen att alla skulle ta i och vara glada. Undertecknad klämde, pressade och arbetade för fullt. Det dröjde några sekunder innan fotografen knäppte, varpå resultatet blev en illröd tomatkille i gyllnesnittet. Komiskt. Hoppas på bättre tur för Emrik...

Smile, chese, omelett.

En legend. En ikon. En profil. En blåvit ängel avslutar sin karriär efter säsongen.

Tack Alex för allt du givit! Kommer aldrig glömma dig. Jag reser mig upp och applåderar dig och dina insatser. (för det har du gjort så många gånger emot mig och alla andra som stått i klacken och sjungit i ur och skur.)

En av de största i svensk fotbolls historia. Kanske den bäste tvåvägspelaren i allsvenskan på länge. Nästan 20 år har han varit med. Och minnena är många. Sportsligt går det inte lyfta fram ett enskilt - det finns för många.

Däremot glömmer jag aldrig den gången jag såg Niclas Alexandersson i den kyrka som jag tillhörde på den tiden. Jag minns inget av gudstjänsten, förutom att jag satt och glodde och följde varenda rörelse hos den stora IFKidolen...

TACK - vi älskar dig, blåvite broder.