sanningenomalderblad

Kom precis tillbaka från bilprovningen. Få gånger i livet får jag så ont i magen som man får där på besiktningen. Därför är det bra att man numera får kaffe när man anländer. Det är en pina att se personalen slita i bilen och trycka in kryptiska koder på den elektroniska dosan. Man försöker följa varje rörelse. Varje min som kontrollanten utför. Tolkningar hit - tolkningar dit. Hur går det? Var det där en anmärkning? Kommer bilen fixa det? Blir det ombesiktning? osv.
Hur som helst - ska inte dra ut på detta längre. BILEN KLARADE SIG GALANT. HELT UTAN ANMÄRKNING!

Jag försökte fråga den sympatiske killen lite försiktigt om det var något på antågande, om det fanns några tendenser till fel. "Nej, inte alls", var hans svar. Jag vågande nästan på mig ett litet glädjetjut när jag kom ut. Men det blev ett tyst halleluja inombords.

TACK GUD - nu kan bilen förhoppningsvis rulla ett år till...

I övrigt - inte så mycket nytt faktiskt.

Länge leve Bilprovningen:)