Gubbvarning
Gubbvarning
Emellanåt händer det. Episoder som vittnar om att man inte är 20 bast längre.
Idag var det dags igen. Jag och Emrik var ute en sväng. En förbipasserande kvinna stannar oss och undrar om inte jag kan säga till ett gäng tonårsgrabbar som satt och hängde vid fotbollsplanen bakom vårt hus. Tydligen hade man satt igång och kastat pinnar på en liten kille. Vilket så småningom ballade ur – killen blev ledsen – men gänget bara fortsatte. Kvinnan försökte stoppa eländet – dock utan framgång. Respektlöst!
Så jag tog tag i saken. Gömde mig bakom husknuten. Såg hur det hela fortsatte. Tillslut gick jag fram och läxade upp tonåringarna. Verbalt, alltså.
Därefter följde lite snack och ytterligare tjafs. Kanske inte så konstigt när en tråkig gubbe kommer och sätter stopp för grym lek. Tror ändå att grabbarna förstod poängen. Även om de försökte spela oskyldiga.
Summa summarum: Jag blev både arg och ledsen. Arg för tonåringarnas svinaktiga beteende mot den lille killen. Ledsen för att tonårsgrabbarna verkade så vilsna och oroliga.
Och dessutom insåg jag att jag tagit ytterligare steg mot gubbepitetet...
Du är trots allt en go´ fin gubbe! Respekt ändå Christian! Bra att du gick emellan där. Skönt att höra att du blir ledsen över förfallet trots allt.
