sanningenomalderblad

"Jojle, Eppe, Kokis, Kalle, Eli, Momo, mofa, fafa, famo" - så låter Emriks godnattbön. Ibland kan han göra det mitt i leken, eller vid matbordet. I vagnen funkar också. Det sker närsom. Han kan rabbla en massa namn på personer som han känner, om och om igen. Flera av dem kommer i från kollotiden. Andra är familj eller i vänkretsen. Alla är i allafall Emriks vänner. Som det mest självklara i livet. Man ber ju för sina vänner. Man ber ju för dem man älskar. Det tar aldrig slut.

Jag undrar bara när jag ska lära mig samma läxa och nämna alla de nära man älskar inför Gud. Och jag undrar vad alla de fantastiska människorna som Emrik nämner i sin bön skulle säga om de visste att de i bland flera gånger varje dag nämns här i det Alderbladska hemmet.

"Jojle, Eppe, Kokis, Kalle, Eli, Momo, mofa, fafa, famo, Kokis, Elle, Dadi, Eli, pappa, mamma, Robe..."